Juli månad - slutade i sorg

Juli månad har gått fort. Alldeles för fort!

Jag hade önskat mer sol och värme. Sniglarna äter på växterna, regnet slår ner dem. Men efter det som hänt i Norge ter sig allt sådant futtigt och obetydligt.

Jag har gått några skrivkurser och gjort flera resor under juni och juli. Dessa begivenheter har tagit mig till flera fysiska och emotionella resor. Jag har farit runt i både i tid och rum, och under färderna har jag fått nya vänner som betyder mycket för mig. Jag har även fått nya insikter om vad som är livet och vad som är värt att leva för.
Trädgården har således fått växa fritt under den tiden, då jag inte haft så mycket tid över till den.

På min födelsedag den 22 juli skedde attentaten i Oslo och på Utøya. Det har berört mig mycket känslosamt.
Jag har inte många kopplingar till Norge, men har numera flera goda vänner som bor i Oslo. Jag var där under midsommarhelgen. Det var mycket trevligt, trots att jag förlorade min kamera där i en buss mot Helsfyr. Jag saknar alla foton/minnen, då jag använder min kamera som en "anteckningsbok". Men jag träffade många gemytliga norrmän som uppvägde förlusten av ett materiellt ting.
Blev riktigt kär i Norge :-)

Vilka kontraster! Den 25 juni var det parad och fest på Oslos gator. Exakt en månad senare hade de en nationell sorgemanifestation på samma platser.
Den senaste veckan har gått till att trösta och bearbeta sorgen. Mycket av detta har skett genom internet. Jag har chattat mycket med vänner och lagt inlägg i olika Facebook-grupper.

Jag skrev den 25 juli ett inlägg direkt ur hjärta till gruppen: Eurovision Song Contest - A tribute. De lånar ut sin symbol till alla som vill hedra offren och stötta de överlevande i Norge.

Det finns inga nationsgränser i sorg! Idag är vi alla medborgare i Norge.
[There are no national borders in sorrow! Today we are all citizens of Norway.]

Den enda flaggan som vi har uppe är den norska.

Ett annat inlägg skrev jag för att hedra de döda och skadade i Facebookgruppen:
Tenn et lys for de døde og skadde etter tragedien i Oslo og Utøya.

Ni i Norge ska veta att ni inte är ensamma!
Vi i Sverige sörjer med er,
vi älskar er
och vi stödjer er i allt som främjar fred och frihet!

Vi har delat historien.
Vi delar nutiden.
Vi ska även dela framtiden med er alla i Norge!

Takk alla ni 47 som hann trycka på "gilla" och ni fyra som hann skicka en kommentar, innan inlägget försvann bland alla de tusentals kondoleanser/inlägg som snabbt lades in kontinuerligt.

I min logg skrev jag den 25 juli:

Norge är en STOR liten nation i Världen! Varför tror ni Alfred Nobel ville att Norge skulle dela ut fredspriset?
Wikipedia säger: "Nobel ansåg Norge ha en mindre militaristisk tradition än Sverige och därmed vara bättre lämpade att dela ut priset. Mot slutet av 1800-talet hade också Norge nära samarbete med den Interparlamentariska unionen och dess ansträngningar att lösa konflikter genom medling och skiljenämnder."

Jag tror att Norge kommer att bli en starkare nation efter att sorgen har lagt sig. Det onda ska bekämpas med mer demokrati och ännu mer öppenhet och mycket humanitet. Talet av statsminister Jens Stoltenberg sammanfattar Norges önskan om att få leva som de själva vill. Norge visar vägen för hur Världen ska bli en ännu bättre plats att leva i!

Vi har tänt ljus för Norge varje kväll här i Mellbystrand för att lysa upp mörkret och ge tröst till alla som sörjer.

Håll samman hand i hand!
I Norges största dagstidning, Verdens Gang, VG kan du bilda en kedja tillsammans med alla som stöder Norge för fred och samförstånd i kampanjen: Hold sammen – hold hender.
Du kan också bli en i länken som den 27 juli hade över en miljon människor runt om i Världen som håller varandra hand i hand!

.

Efter dagar av sorg, tittade jag upp och upptäckte att vår trädgård prunkar! Bilden ovan är tagen den 27 juli på morgonen. Det är utsikten från vår altan där jag brukar sitta och skriva. Förstår ni varför jag trivs här? Detta är MIN oas för reflektion och skrivande.

Jag hoppas att energin kommer tillbaka när sorgen har lagt sig och jag fått mer tröst av mina vänner. Livet går trots allt vidare, liksom sommaren. Växterna bryr sig inte om våra människors känslor. De slår ut i full blom och visar naturens skönhet. Än finns det saker att glädjas åt, stora som små i denna sorgemånad. Flera resor till vänner är planerade för att samla positiv energi och skaffa goda minnen!

Vi hörs!

.

Höstflox blommar. Nej, inte redan!

Min höstflox har redan börjat blomma!
Det känns lite deprimerande att mina växter med förleden ”höst” börjar blomma NU. Jag har bara hunnit njuta av mina växter sedan midsommar, och speciellt den blossande röda som jag skrev om i förra inlägget.

Jag har inte hunnit skriva i bloggen då resor, skrivarkurser och annat kommit i vägen. Tiden har gått så fort att jag knappt hunnit med trädgården, och haft mycket med mig själv att göra. Nya vänner har även gett mig mängder av tips, stöd och ny energi för mitt odlande.

Min ceriseröda höstflox har växt snabbt den senaste tiden, men nu börjar den böja sig mot marken. Efter den senaste dagens regn behöver den stöd, mycket stöd för att orka stå upprätt. Den försöker blomma så gott det går ändå, men nu har även kronbladen börjat få sina fläckar. Floxen verkar inte trivas i den jord den växer. kanske dags för att flytta den? Intill min flox växer kärleksört. Men hinner de börja blomma tillsammans innan hösten helt är över oss?

Nu väntar Höstanemon och Höstgullris på sin tur. När sedan min Höstaster blommar är vintern inte långt ifrån. Jag försöker njuta av mina odlarmödor så länge det går, men det är svårt när regn och storm håller en inne. Hade önskat mer sol och värme under min tid här på landet. Kanske blir det åter en regnig och deppig semester igen. Men hoppet finns att solen ska förgylla min tillvaro med sin närvaro igen. Men de ögonblicken har än så länge varit så få och korta efter midsommar.

När bekanta ser min trädgård tycker de att den är nästan perfekt, men det finns massor av skavanker och fläckar som inte syns direkt. Se bara på höstfloxens fläckar!

--------------------------------------------------------------------------------------------

Höstflox heter Phlox paniculata på latin. Det är lite panik i namnet. Kan det ha med skogsguden Pan att göra? Se min Mats ordenruntresa i artikeln: Pan gav oss panflöjt och panik. Nej, det stämmer inte. Phlox kommer från grekiskan och betyder låga, flamma, facka, och paniculata betyder med vippa, ax.

Växten finns i många färger och sorterna varierar mellan 50-90 cm. De blommar juli till september beroende på vilken sort de är. Vissa är tidigare och andra är senare.
De trivs i närings- och humusrika jordar och vill helst inte ha för lätta eller för tunga jordar. Höstflox vill helst ha soligt läge. på Våren ger man näring till dem när de börjar växa. När plantorna blir äldre och glesa i mitten, är det dags att plantera om dem och då behöver de ordentligt med näring för att orka växa vidare.

De har växt fort i sommar och börjar luta. Dags att ge dem ett rejält stöd så de inte faller omkull. Nästa storm riskerar att fälla dem helt.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Om du vill läsa mer om alla mina höstflox kan du läsa om dem i min förra blogg i artikeln: Fyra olika höstflox blommar nu från den 22 augusti 2010.

Den femte och sista sorten började blomma lite senare, så den 25 augusti skrev jag om den i artikeln: Femte höstfloxen har börjat blomma. Där har jag även samlat alla floxblommor tillsammans på en bild.

.