tisdag 28 februari 2012

Sniglar och snäckor



Vi har turen att inte ha några spanska skogssniglar, Arion vulgaris eller mördarsniglar som de också kallas, i vår trädgård på landet. Däremot finns det en del snäckor och åkersniglar. Dessa blötdjur kommer fram sent i skymningen och glufsar små hål på växterna. Vid soluppgången drar de sig ner i grönskan och försvinner in i sina skrymslen.

Det är svärdslilja (gladiolus), funkia, humle och klippstånds som drabbas hårdast hos oss av sniglarnas framfart. Vi har även blivit av med tagetes som växt direkt på marken. Det enda som blev kvar av dem var kala stjälkar. Mina frösådder som jag haft i sålådor, som stått direkt på marken, har också drabbats. Sniglarna har ätit upp småplantorna till min förtrytelse.

--------------------------------------------------------------------------------------------

På tomten finns även svart skogssnigel och några som jag kallar för pantersniglar för att de är spräckliga. Dessa får vara kvar. En sommar kom det fram en svart snigel vid vår norr-rabatt varje kväll. Den åt på döda blommor av akleja och andra växtdelar på marken. Jag tycker att den inte gjorde så stor skada så den fick vara kvar. Jag döpte honom/henne till Hugo. Knäppt va? Bortanför fågelbadet såg jag en annan snigel, denne fick heta Hubert. :-)


Harmlös svart skogssnigel.

Om det blir för många av de svarta och de spräckliga bär jag ut dem till skogen, för jag har svårt att ta död på dem. Men när jag däremot ser de små snäckorna, dvs sniglarna med hus, så reser sig raggen på mig. Jag samlar ihop dem och mosar dem mot en sten eller slänger dem i en burk med salt. Jag brukar finna dem ätandes på kronbladen till citronsolros.

--------------------------------------------------------------------------------------------

De sniglar som jag tycker allra mest illa om är åkersniglar, Deroceras reticulatum. De är glupska som bara den. Vissa år finns det hur många som helst, och jag kan plocka mängder av dem på kvällarna när jag går ut med en ficklampa på snigeljakt.

Åkersniglarna är grå-beige till färgen och är från några millimeter långa upp till sex centimeter. De är också otroligt slemmiga. När jag försöker mosa dem med fingrarna blir de som små glatta projektiler och far iväg. När jag plockar dem i handen för att mosa dem senare så glider de iväg åt alla håll i handen, för de små rackarna är snabba.


En liten glupsk gynnare. Dessa vill jag inte ha i min trädgård.

Jag har därför en konservburk med salt i. Dit ner pluttar jag dem jag hittar. När det blir fullt i botten häller jag bara på ett nytt lager salt. Efter en tid när burken är full av salt, sniglar och snäckor sätter jag burken i en plastpåse, knyter åt och slänger allt bland de vanliga soporna.


Snigelburken med salt.

Ibland sprider jag ut givor av snigelgift i mina rabatter. Det är det som ser ut som blå riskorn. Det brukar eliminera sniglarnas framfart. Mest effektivast med gift är att sprida ut det på senvåren eller försommaren. För då slår man ut den första kullen som inte hinner förökar sig.

Jag gjorde några ölfällor får några år sedan. Man gräver ner en burk i en rabatt, fyller den med öl och lägger över något som ett lock. Då ska sniglarna söka sig ner i ölet och drunkna.
Jag lade ner detta projekt då jag även fann döda små grodor i burken, samt en liten stackars död näbbmus. Dessa rara smådjur förtjänar inte ett sådant hemskt öde. Jag tror att de äter sniglar och andra skadedjur och då bör de finnas kvar.


För varje snigel/snäcka jag plockar blir det ett färre hål på en planta. På en vecka slipper jag sju hål, och på en månad trettio. Tar jag hundra sniglar så slipper jag 3000 hål på mina växter på en månad!

Det är värt att hålla efter sniglar och snäckor, då eliminerar man skador i sin trädgård.


Åkersniglarna är små. Ibland är de mindre än denna så det gäller att hålla koll på dem på växterna.

.

lördag 25 februari 2012

Min Montbretia från England


Min Montbretia, Crocosmia X crocosmiiflora, kommer från min syster i Cambridge, England. Jag fick några montbretialökar av henne när jag var på besök där för några år sedan.

Jag planterade dem i ett soligt läge mot en södervägg i vår trädgård. Men det hände inte så mycket med dem än att de bara växte till gräsliknande halvmeterhöga tuvor. Någon gång hade det kommit upp några blomstänglar med enstaka orangea små blommor.

Sommaren 2009 när vi byggde vår nya spaljé fick de inte plats längre, så jag grävde upp dem från sitt gamla ställe. Bladen ser ut som högt gräs i täta tuvor och lökarna är lätta att känna igen. De ser ut som små bruna trådiga lökar i en sträng. De är kring en två centimeter stora.
Jag tänkte kasta bort dem, men kom på att de gräsliknande bladen kunde passa bättre längst ut i en annan rabatt som jag hade förkortat, och behövde något som snabbt fyllde upp längst ut i den. Dessa blad passade bra där och blev dekorativa vid rabattkanten med en gång.
Jag bara vattnade och lät dem vara i fred.

På sensommaren sköt Monbreatian upp mängder av stänglar och de började blomma. Jag hade även tagit några tuvor till balkongen i stan, och även de började blomma.


Balkongen den 9 augusti 2009. Montbretia blommar i sin kruka. Tyvärr dog den under vintern. Jag borde ha tagit den till landet och grävt ner den för bättre övervintring.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Min syster säger att man ska flytta Montbretian med jämna mellanrum. Man ser lätt när det är dags, för då är tuvan mycket tät och lökarna växer nästan upp till jordytan.
Det var kanske det som fick dem att börja blomma, att vid flytten delades plantorna och glesades ut, samt att de fick ny näringsrikare samt fuktigare jord.

Montbretian på sina nya plats, utglesad och omplanterad, längst ut i den nya änden på en rabatt. Jag har lagt en rad med gamla tegelstenar som en rabattkant. Stenarna står på snedden så vatten inte blir liggande på dem.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Montbreatian är egentligen ingen växt för svenska förhållanden då den kräver en del skötsel och inte är vinterhärdig i stora delar av Sverige. Den vill ha näringsrik jord och väldränerad plats. Den har svårt att övervintra då den inte tål barfrost, och därför bör man täcka den med ris eller löv. Läs mer om odlingsråd på länken längst ner.

Det är väl värt att testa Montbretia om man bor i växtzon 1. Bor man någon annanstans får man vinterförvara den frostfritt.
Bladen är dekorativa och blommorna är en bonus om man får dem.

För mig är det en fjäder i hatten som fått den att övervintra så många vintrar. Och när Montbreatian började blomma var det som en liten trädgårdsseger.

Hösten 2011 flyttade jag om bland montbretialökarna då de inte blommat under sommaren. Det ska bli roligt att se om den har överlever den långa kalla och snörika vintern som vi har. Ska även bli intressant att veta om den trivs bättre efter att jag planterat om lökarna i höst. Montbretian har numera även en lite mer skuggigare och fuktigare placering, än vid den första platsen som var ett torrt och soligt söderläge invid husväggen.

För säkerhets skull har jag sparat en liten tuva vid sin gamla plats. Den kan jag ha som reserv om växterna dör på sina nya plats.

Läs mer om Montbretia på sajten Trädgårdsväxter.com.

Montbreatian på sin nya växtplats den 16 augusti 2009.

.

onsdag 22 februari 2012

Trädgårdens riktiga hjältar – bin och humlor



Trädgårdens stora, eller snarare små hjälpare är våra pollinerande insekter.
Har man fruktträd, bärbuskar och grönsaksodlingar ska man värna om dem. Tycker man om lite humlesurr ska man gärna bjuda in dem till sin trädgård, även om man inte odlar ätbara växter. Utan de trevliga insekterna skulle trädgården vara livlös, tycker jag.

Man kan odla växter som lockar insekter. Själv har jag flera växter som drar till sig bin och humlor. Bland mina växter har jag upptäckt att olika stånds, buddleja, rosenflockel, citronsolros, strålrudbeckia, myntor och höstgullris drar tll sig mängder av humlor, bin och fjärilar. Fjärilarna kommer inte in i jättebalsamin, fingerborgsblomma och stormhatt, men humlorna kryper gärna och ofta in i dessa blommor för att leta efter nektar att äta.

Jag hittade en lista på sajten Alternativ.nu – Praktisk kunskap om självhushållning om vilka växter som drar till sig bin. Det fungerar för fjärilar och humlor också. Se artikeln i forumet: Lämpliga växter för bin och biodlaren.

Nästa gång du ser ett bi inomhus, slå inte ihjäl detta, utan ta ett glas och en bit styvt papper. Fånga insekten i glaset när den sätter sig på något plant. Skjut under papperet så det blir till ett lock. Ta sedan ut glaset och släpp ut det lilla djuret.
Denna metod fungerar på alla insekter som nattfjärilar, malar, harkrankar, getingar och även spindlar. Tänk på att nattfjärilar pollinerar växter när dagfjärilarna har en vilotid. Getingar och spindlar äter mängder av skadeinsekter som annars skadar dina växter.
Värna om de små nyttodjuren.

Men med snäckor, sniglar, larver, liljebaggar, fästingar och bladlöss är det en helt annan historia. Tänk bara på att vissa larver kan bli till fina fjärilar, så bär bort dem från din trädgård, och placera dem någon annanstans där de får utvecklas i fred.


Blomfluga på vårt höstgullris.


Vårt sibirstånds var översållat av pollinerande insekter från tidig morgon till långt efter skymningen i somras.


Kalas på en citronsolros (präriesolros).


På samma citronsolros (präriesolros).


Humla på en strålrudbeckia.


Till och med hemma i stan på balkongen på femte våningen mitt i stenstan, hittar bina till våra växter. Här en humla på väg ut ur en jättebalsamin som växer i en stor blomlåda.

.

söndag 19 februari 2012

Låt tusen blommor blomma – tusensköna


Det här är en bild från maj månad i södra Halland. Har det snöat?

Nej, det är alla våra tusentals tusenskönor som blommar.
När det är dags för att klippa gräset känns det hemskt och att bara köra över alla dessa små rara blommor och stympa dem.
En stor fördel med dem är att man faktiskt kan klippa ner dem. De överlever tack och lov och skjuter snabbt upp nya blomknoppar. Klipper man hårt blir blommorna lägre och klarar nästa klippning bättre.
Jag sparade i alla fall ett bestånd där de var som vackrast, där de stod i massverkan och lyste vitt som nyfallen snö.

De första blommorna som brukar möta oss när vi öppnar stugan kring månadsskiftet mars/april är just tusenskönor. Man kan nästan tro att de börjar blomma redan under snön. En stuggranne som var och tittade till sin stuga för två vintrar sedan, sa att det låg cirka 40 centimeter snö på marken. Så det kan vara rejäla snövintrar även vid kusten i Sydhalland, som ligger i zon 1.
Tusenskönorna blommar hela sommaren, och blommar sedan till sent på hösten.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Tusenskönorna har inte kommit till vår tomt av sig själv. Jag har samlat frön i bland annan i Trollhättan när jag bodde där. Jag grävde även upp plantor som jag planterade ut. Efter några år började de självså sig. Jag har även frikostigt gett bort plantor till vänner som velat ha dem.
Nu har vi fått som vi vill ha det. Fullt med små blommor som trivs i vår trädgård, och som inte rådjur och kaniner äter av. Ifall de ändå gör det så syns det inte, för att det finns myriader av dessa små söta blommor.


Vissa tycker att tusenskönor är ett ogräs och vill utrota dem från sina gräsmattor. Jag förstår dem. Om man vill ha en gräsmatta som är som en välvårdad golfbana, så vill man bara ha gräs där och inget annat.
Men vi bryr oss inte om att lägga så mycket tid på vår gräsmatta. Vi kallar det mer en grönmatta. Om sommaren blir torr så får den gulna. Det är inte lönt att slösa på vatten på att hålla gräs vid liv. Gräset tål torka och så fort det börjar regna igen så blir det grönt igen. För så fungerar gräset ute i den vilda naturen.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Tusenskönan trivs på de flesta jordar men den vill inte ha vått under vintern. Våra växer på sandjord och på sommaren kan det bli knastertorrt. Bildens vita hav brukar vissa somrar helt torka ut. Men som ni ser så har de överlevt detta torra läge med bravur.

Tusensköna på latin heter Bellis perennis. Bellis kommer från bellus som betyder vacker, och perennis menas att den är flerårig, Tusenskönan är känd sedan medeltiden i Sverige, och har tidigare kallats för Marieblomma eller Marieblomster efter jungfru Maria. På 1700-talet kom namnet tusensköna från tyskans Tausenschön.

Så låt tusen blommor blomma!

Läs mer om tusenskönans medicinska effekter: Tusenskönan är både först och sist.


Katten Kajsa går över det vita havet av blommor.



.

torsdag 16 februari 2012

Vår kolafärgade alunrot – 'Caramel'


Våren 2009 kunde jag inte motstå denna alunrot som har blad i olika brungula nyanser. Den heter Heuchera 'Caramel'. Sortnamnet betyder kola på engelska, då förstår man varför den heter så.
Denna sort blir cirka 25 cm hög och ska ha gräddfärgade blommor. Den hann tyvärr inte blomma första året. Men numera kommer det upp slanka blomställningar med små blommor i knippen.

För några år sedan fick jag mörkt vinröd alunrot av en jobbarkompis i Laholm. Den har levt ett tillbakadraget liv i trädgården, för den har inte trivts på de ställen jag har haft den på.
Jag tror att jag har haft den för torrt och i för skuggigt läge. Den vill ha sol eller halvskugga och helst mullrik jord. Den mår även bra av att delas vart tredje år.

Mina plantor levde men var små, däremot hade de stora rötter. Jag grävde försiktigt upp dem, och planterade dem på var sida om min nya bärnstensfärgade/kolafärgade alunrot.

Jag har en idé att dessa tillsammans ska bilda ett sammanhängande bladverk i kopparfärgade toner. Dessa ska då matcha en liten kopparfärgad trädgårdsskulptur med två björnar.

Det är väl värt att ha alunrot i sin trädgård. Den är en bra marktäckare och problemfri. Alunrot finns i otaliga färger, allt från isiga nyanser till enfärgade och spräckliga i grönt, brunt, gult och rött.

Alunrot blommar i juni-juli med rätt oansenliga blommor på en stängel. Det är för bladverkets skull som man vill ha dem.

Läs mer om rödbladig alunrot, årets perenn 2003


Alunroten har fått sin plats längst fram i rabatten tillsammans med en liten kopparfärgad trädgårdsskulptur med två björnar. Denna fick vi av två vänner från Stockholm som hälsade på hos oss. Som fond har jag en astilbe som blommar med rosa blommor.

.

måndag 13 februari 2012

Dags att servera färskt gräs till katten



Efter sex dagar av sådden med kattgräset var det dags att servera detta till katten Kajsa.

Jag hade ställt burken med gräsodlingen på fönsterbänken för att det skulle växa bättre. När hon fick se burken med sådden på fönsterbänken var hon där och tittade flera gånger. Hon försökte även att äta av det när det just hade börjat gro.

När gräset var tillräckligt högt fick Kajsa börja äta av detta. Det dröjde inte länge innan hon satt och klökade på den nya hallmattan. Innan jag hann fram hade hon hunnit lägga en liten "kattpizza", bestående av halvt uppblött torrfoder, skinka, färskt havregräs och lite kattpäls. Nåväl, det var bara att torka upp detta och skura ren mattan. Nu vet jag i alla fall att hon är bättre i magen :-)

Läs mer om katter och hårbollar i artikeln: Problem med hårbollar? på sajten Katter.nu.

Färskt och frodigt havregräs.

Nu är det bara att vattna gräset så håller det sig både friskt och grönt. Om det blir för högt eller torrt och risigt, kan man klippa ner det till hälften, så får man ut lite mer av detta och det blir lite fräschare för katten att äta.


På bilden balanserar Kajsa mellan krukväxterna på fönsterbänken för att komma åt sitt gräs. Det var sekunder innan burken for ner på golvet. Hon tog tag i ett grässtrå, bet tag i det och drog upp det med tänderna. Jag lyckades fånga burken strax innan fallet. För säkerhets skull satte jag burken på köksbordet. Hon får gå på bordet när vi inte har gäster på besök. Gräset får också mer ljus där än på golvet intill hennes matskålar.

.

torsdag 9 februari 2012

Skolning av basilika


Idag skolade jag om min basilika. Skolning är när man planterar om små plantor i ny jord och större krukor.

Småplantorna hade börjat bli lite för rangliga, och har ännu inte hunnit bilda några blad än de första hjärtbladen.
Såjorden som fröna grott i är mager, så den nya jorden som jag använt är vanlig ekologisk blomjord som jag köpt på Hemköp. Märket är Garant.

När jag skulle täcka över hålen i plastkrukorna med jord, saknade jag krukskärvor till detta. Jag tog ett plastlock och klippte med en sax lagom stora bitar som täckte hålen. Nöden har ingen lag.

Försiktigt vände jag på såkrukorna så att jordklumpen med småplantorna kom loss, och bredde försiktigt dem på en tidning och delade på dem.

Jag vattnade jorden och gjorde djupa små hål med ett skedskaft. I dessa hål placerade jag plantorna. Håll i bladen och inte i stjälken, då är det mindre risk att man skadar småplantorna. Plantorna satte jag så djupt att hjärtbladen ligger på ytan.
Sedan tryckte jag försiktigt runt plantorna och vattnade runt plantorna med en duschspruta.
Jag fyllde inte jord ända upp till kanten, för att om plantorna försätter växa sig långa, kan jag i efterhand fylla på mer jord i krukorna.

Till sist satte jag plast över mina två krukor med basilika och placerade dem i det ljusaste fönstret mot öster. Mina märkpinnar tryckte jag ner i båda krukorna så att jag ska veta vilken sort de är.

Nu är det bara att hoppas att de inte tagit skada av den hårdhänta hanteringen, och växer till små basilikaplantor.
Egenodlad basilika är gott till mycket.


Plantorna satte jag så djupt att bladen ligger strax ovan jordytan. I denna kruka har jag vanlig Basilika som heter 'Genovese Compatto'.


Min Kanelbasilika 'Cinnamon' hade börjat bli lite för hög i sin såkruka, så det var hög tid att skola om den. De fick en högre kruka då plantorna var längre än på den andra basilikan.

.