fredag 30 mars 2012

Flocknäva – en överlevare i skuggiga lägen


Vårt bestånd av Flocknäva, Geranium macrorrhizum, har jag förökat från några få plantor. Dessa fann jag bortslängda efter en gårdsrensning inne i stan. Plantorna var färska och var inte skadade, så jag tog hem dem och satte dem i ett glas vatten. När jag kom till stugan på landet planterade jag ut dem.

Plantorna repade sig fort och växte till en stor tuva. De växer med tjocka utlöpare och är lätta att bryta av. De nya skotten eller snarare plantorna flyttade jag och satte dem direkt i jorden och vattnade rejält. De rotade sig snabbt och fortsatte att växa till nya tuvor. Så jag fortsatte dela den och nu har vi stora bestånd av flocknäva lite var stans i trädgården.

Flocknäva kan växa i skuggiga lägen och trivs förträffligt i vårt woodland och på husets norrsida. Den vill däremot inte stå i direkt sol eller för torrt.

Flocknävan blommar med rosa blommor på försommaren. Jag såg i en kommunal plantering att det finns även en vit sort. På internet ser jag att de finns från vitt till mörkt rosa.

Bladen avger en aromatisk doft och vissa kan tycka att det doftar illa. Men jag tycker de doftar helt ok.
Flocknävorna bildar en stor grön matta rätt snabbt. De täcker också marken fort, så ogräs trivs inte tillsammans med dem.
Tycker man att de blir för stora är de lätta att ta bort och eller flytta till andra ställen.

Jag såg ett tips på internet att om man sätter flocknäva längst fram i en rabatt, så håller de gräset borta från att växa in. De flocknävor som växer in i rabatten tar man och använder att utöka rabattkanten med. Ett billigt och bra sätt att skapa en lite mer lättskött trädgård.
Det ska jag nog prova. Men då får rabatten vara rätt bred, så att man får plats med andra perenner längre in.



Flocknäva tillhör växtsläktet geranium. Detta namn kommer från grekiskans geranos som betyder trana, för fruktställningen efter blomningen påminner om en tranas näbb.
Geranium-släktet inkluderar alla nävor, till exempel vår ängsblomma Midsommarblomster och även Blodnäva och Stinknäva.
På engelska heter pelargon geranuim, men de tillhör släktet pelargonium, dit även den doftrika Doktor Westerlunds blomma eller Doftgeranium tillhör. Det är verkligen en språkförbistring.
Jag fann en artikel på Odla.nu om detta med språkförbistringen: Lite grundläggande botanik.

Jag skriver mer om Flocknäva i nästa artikel: Flocknävans blad täcker skuggiga ytor snabbt.


Flocknäva blommar bara en gång och blomningen varar inte så länge. Det är för bladens mattbildande skull jag har den.

.

tisdag 27 mars 2012

Fänrikshjärta blommar länge


En trevlig liten perenn som blommar tacksamt och länge är Fänrikshjärta (Dicentra formosa). Den börjar blomma hos oss i början av maj och håller på till långt efter midsommar.
Namnet Dicentra kommer från grekiska dis som betyder dubbel och kentron som betyder tagg, pigg eller sporre. Formosa betyder vacker.
På danska heter växten Småhjerte. Ett fint namn på en söt växt. På engelska Bleeding Heart, blödande hjärta.

Man har via dna-analyser nu bytt släktskap på Dicentra och flyttat dem till gruppen Lamprocapnos. Fänrikshjärta ska egentligen heta Lamprocapnos Formosa istället.
Inom släktet Dicentra/Lamprocapnos finns även Löjtnanshjärta, Sjömanshjärta, Furirhjärta och Silverhjärta.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Vid vår stuga har jag planterat den i framkanten av en lång rabatt i vår inhägnade trädgård tillsammans med små påskliljor som heter 'Tête à Tête'. Det är de man köper i krukor tidigt på våren. De går efter blomning utmärkt att plantera ut i trädgården. men de blir betydligt mindre än de krukodlade.

Det är lätt att föröka Fänrikshjärta. Man gräver försiktigt upp plantan i en stor jordklump. Rötterna är sköra och går lätt av, men det gör ingenting så länge det finns blad eller blomstänglar på dem. Det är så man förökar dem, en rotbit med blad på. Man planterar ut dem i jorden och vattnar. Mycket enkelt. Man kan även dela den medan den blommar, men då får man vattna dem lite extra tills de etablerat sig.


De flikiga bladen hos Fänrikshjärta.

I vår trädgård har vi tre varianter av Fänrikshjärta; en rosa som är ymnigt förekommande hos oss; en vit 'Alba' som ännu ej har etablerat sig efter den senaste flytten 2010, men som lever och kommer upp med några blomstänglar; och till sist en mörkrosa 'Bacchanal' som jag köpt på postorder 2008. Jag tror att den har överlevt sin flytt våren 2011, för jag har sett några blad på den, men inga blommor.

Den vita varianten 'Alba' har ännu inte bildat stora tuvor som den rosa hos oss, men den blommar i alla fall med några stänglar i sin del av perennrabatten.

Fänrikshjärta kommer ursprungligen från västra Nordamerika och växer där i bergstrakter och i skogsmark. Den vill ha lätt skugga men kan även stå lite mer soligare. Jorden ska vara lätt, humusrik och fuktighetshållande och den kan bli mellan 20 och 50 cm hög
Växten är tuvbildande och kan användas som marktäckare framför buskage och under ljusa träd. Då den blommar länge kan den också användas som kyrkogårdsväxt. Den fungerar utmärkt som woodlandväxt.


Vår rosa variant trivs utmärkt i det halvskuggiga läget i vår trädgård.


Fänrikshjärta blommar rikligt och länge. Dess gröna bladverk passar fint i framkanten på perennrabatter.

.

lördag 24 mars 2012

Minnesbild 24 mars 2008



I denna artikel tar jag en tillbakablick till vintern 2007-2008. Från höst till vår hade det varit varmt och snöfritt. Vi hade vad jag minns inte haft några frostgrader alls, och temperaturen hade legat mellan 5-10 grader stora delar av tiden.
Vi öppnade vår stuga den 20 mars 2008 på skärtorsdagen. Gräset var grönt och lite här och var blommade påskliljor.

På kvällen på påskdagen var vi bjudna på middag hos vänner. När vi gick över till deras stuga var det barmark. Under kvällen började det snöa. När vi bröt upp efter midnatt och gick tillbaka till oss, hade det kommit cirka en decimeter mjuk nysnö.

Morgonen därpå den 24 mars var hela landskapet förvandlats till ett julkort med snö överallt. Påskliljorna stack upp ut snön. Trots snöfallet klarade sig vårväxterna utan att ta skada. Naturen har funtat dem så att de ska stå pall för minusgrader, de är härdade för vårt klimat med plötslig nattfrost.
Lökväxterna blommar längre när det är svalt väder. De vårar när vi haft sommarvärme har de blommat över så fort och det är trist. Visst är det gott med värme, men vi vill hinna njuta av våra växter de helger vi är nere i stugan.


Tomten förvandlades till ett vinterlandskap över en natt.




Påskliljorna sticker upp ur snön.


I vår plasturna har vi ”tête-à-tête” som vi köpt i affären, som jag pyntat med tallris, och som naturen pyntat med vit mjuk snö.

.

tisdag 20 mars 2012

Maskros till nytta



Maskros är en av de växter som jag inte har planterat i vår trädgård. De är med andra ord oinbjudna gäster, som kommit och inte vill lämna oss.

När jag har massor av energi tar jag fram mitt ogräsjärn och en spann och sätter igång att dra upp dem ur gräsmattan. Blommorna och knopparna lägger jag i en plastpåse som jag sen slänger i soporna. Bladen och rötterna hamnar i komposten efter att de fått torka på marken en tid.
Jag har sett att när jag la blommorna för att torka hann de eftermogna och gå i frö. Inte bra om de hamnat i komposten.

Men jakten på maskrosor är rätt meningslös för året därpå är det lika många maskrosor igen. Men efter en plockning känns det bra och vi slipper stora maskrosrosetter bland gräs, tusenskönor och allt annat grönt som växer i våra gräsmattor.


En ny värld öppnar sig i en maskros i en extrem närbild.

Maskros heter Taraxacum officinale på latin. Det kommer från arabiska talkh chakok som betyder bitter ört och officinalis att det är en medicinalört. Den virtuella floran säger däremot att namnet kommer från Tarakh shaqun, som är ett ett medeltida namn på en bitter korgblommig ört.

Maskrossläktet i Sverige förekommer i tolv artgrupper med omkring 1000 småarter. Det finns ungefär 60 artgrupper av maskros och de växer mest i det Norra halvklotets tempererade områden.

Växten kan gå i frö utan könlig befruktning, den förökar sig asexuellt som det heter. Plantorna från fröna blir exakta kopior av moderplantan.

Namnet maskros är relativt modernt och finns belagt så sent som 1802. Det syftat på de små svarta insekter, tripsar som brukar finnas i blomman. Under 1600-talet hette blomman Lejontand. Carl von Linné nämner i sin Flora Svecica 1755 lokala namn som Kopiss, Skallnacke, Monkhuvud och Smörblomster.

Maskros heter på danska: Løvetann; norska: Mælkebøtte; finska: Voikukat (smörblomma); isländska: Fífill; engelska: Dandelion, och på tyska Löwenzahn.

--------------------------------------------------------------------------------------------

I en av mina böcker hemma: Tidens stora bok om Läkeväxter, står att hela örten är verksam och ofarlig att använda. Man använder rötterna, de blommande stjälkarna, bladen och blomkorgarna medicinskt. Roten är den mest aktiva delen.

Boken Läkeväxter säger om maskros: "Den innehåller terpenoldbitterämnen, taraxacin och taraxacerin, en glykosid, steroler, aminosyror, garvsyra, inulin, mineralämnen, gummi och provitamin A, samt B- och C-vitamin (i bladen)." Vidare säger boken "Dessa ämnen ger maskros bittert tonisk, magstärkande, galldrivande, närande och stark diuretisk [urindrivande] verkan. Den används som infusion [växtdelar läggs i kokhett vatten och får dra] för att stimulera aptiten underlätta matsmältningen, lindra gall- och leverbesvär, motverka vattusot, reumatism och artritis." Saften från stjälkarna och bladen används mot vårtor. Maskrosens blommor innehåller karotenoider och triterpener och när de kokas tillsammans med socker ska de lindra hosta. Fast blandat med honung ska de ge en bättre verkan.
Blommorna används också att göra vin och de späda bladen används som sallad.
Med andra ord är en maskros ett litet apotek för en mängd åkommor.


Istället för att hacka bort maskrosorna kan man göra en fräsch sallad på de späda bladen och blomkorgarna. De är mycket närings- och vitaminrika.

Läs mer om maskrosens effekter i sajten Alternativmedicin: Maskros.

Läs mer om växten på den Virtuella floran: Maskros.


Maskros och förgätmigej, en oslagbar kombination i svenska sommarfärger.


Vem har inte med barnasinnet kvar plockat en utblommad maskros och blåst ut fröna och omedvetet hjälpt till att sprida växten?





.

lördag 17 mars 2012

Plymspirea – hög perenn som lyser upp


Vår plymspirea, Aruncus dioicus, lyser i cremevitt i trädgården i juni. De fanns på plats när vi flyttade in i stugan 1999.
Från dessa få plantor har jag förökat beståndet genom delningar, så nu har vi plymspireor på flera ställen i trädgården, där de lyser upp försommarskymningen.

Plymspirea vill ha näringsrik och fuktighetshållande jord. Den vill stå i sol och halvskugga. Växten kan vara en solitär, alltså en växt som står ensam, eller som bakgrundsväxt i perennrabatten.
En nackdel med plymspirea är att om det kommer mycket regn eller hård vind kan plantorna vika sig. Då får man binda upp dem. Jag tar ett rep och binder detta runt om alla plantor samtidigt och stagar upp med en kraftig käpp. Då behöver man inte binda upp varje stam för sig.

Plantorna delas på våren. Jag har även gjort det på hösten och det har fungerat bra. Enklast går det att ta en vass spade och hacka in i plantans rotklump och bända loss i två delar. Är rotklumpen stor kan man dela den i fler delar.
Därefter planterar man dem där man vill ha dem. Placera den längst in i rabatten då den blir hög. Växten kan bli 120-200 centimeter hög.
När plympirean har blommat klart kan man låta blomställningarna vara kvar när de vissnat. Tycker man att det ser skräpigt ut, klipp bort dem.


Plymspireans pyttesmå blommor. Jag använder makroläget på min kamera. Då ser jag detaljer som jag annars inte ser. En helt ny värld öppnar sig med kamerans hjälp.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Vi hade en planta där blomvipporna omvandlades till tunga knippen av gröna fröliknande klasar. De blev så tunga att de böjde ner hela plantan. Jag fick klippa bort knippena och binda upp hela plantan så att inte grenarna skulle brytas av. De andra plantornas blomställningar beter sig inte så, utan torkar bara upp.

Plymspirea har hon- och hanplantor, likt humle och havtorn. Humlehannen bildar blomställningar och honan ger de kottlika frukterna. Havtorn kan däremot inte göra bär om man inte har en hon- och hanplanta tillsammans.
Plymspireaplantan som gav stora frukthängen var nog en honplanta, och de med bara blomklasar är hanplantor.

Eftersom den plymspiran med de tunga fröställningarna krävde en del ansande och arbete för att vara fin, grävde jag upp hela plantan sent på hösten 2009 och lade den på komposten. Jag ersatte samtidigt denna med delade plantor från andra plymspireor.

Jag hade förhoppningen att de nya plantorna skulle hinna växa upp året därpå och bilda en ny fond i trädgården. Plymspireorna överlevde trots den sena flytten. Men de nya plantorna blev bara omkring 60 cm höga. Jag tror att det var den långa snörika och kalla vintern som höll på in till mars månad 2010 som hämmade tillväxten. Men de blommade i alla fall med små knippen med cremevita blomvippor.
Sommaren 2011 hade de blivit något högre och blommade lite mer än året innan. Så det finns hopp att en dag blir de lika stora och ståtliga som jag vill ha dem. Jag får gödsla dem så fort marken tinar upp i vår, så de får lite mer extra växtkraft.


Blomklasarna bildar ett skirt ludd i cremevitt.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Samtidigt som jag flyttade plymspireorna till sin nya plats, flyttade jag även dit senblommande höstgullris som också blir hög. Bland dem planterade jag ett sibirstånds (ligularia) som jag fått av vän som har en plantskola norr om Kiruna.
Nu ska jag bara vänta och se hur de tillsammans kommer att gestalta sig. När plymspirean blommat färdigt i vitt, är det tänkt att gult höstgullris ska ta över.
Det kommer att bli ett glapp i blomningen, men jag har satt astilbe framtill i rabatten, så de kommer att blomma under tiden tills de senblommande tar över.

År 2008 planterade jag några plymspireor i mellanrummet mellan norrväggen och våra rododendron. De har överlevt och har varje år kommit upp och blommat bakom rododendronen. Jag hade hoppats att de skulle bli lika höga som sin moderplanta, men det mer skuggiga läget och den hårda konkurrensen med rododendronen håller dem lägre. Om de inte trivs med den placeringen kan jag ju flytta dem till en annan bättre växtplats.

De skadedjur som jag sett på plymspireorna är gröna larver som äter av bladen. Det enda som de lämnar kvar är bladnerverna, det ser ut som bladskelett. Jag handplockar de larver som jag ser, men då de är mest aktiva på natten är de svåra att finna under dagen. Jag använder även insektsmedlet Pyrex-N som jag besprutar plantorna med.
Även om bladen blir uppätna så repar sig plantorna och kommer tillbaka året därpå.
Rådjuren har aldrig ätit på våra plymspireor i alla fall, och jag ser aldrig några sniglar på dem heller.


Plymspirea lyser upp trädgården i slutet av juni.

.

onsdag 14 mars 2012

Borra hål i ytterkrukor


Jag tycker det är svårt att finna rätt sorts krukor för krukväxterna hemma. Ibland vill jag ha lite lägre och vida krukor, och helst i vita nyanser. När jag besökt alla större kedjor av växtbutiker och stormarknader och inte funnit en enda som passade kom jag på en idé.

Hemma hade vi flera ytterkrukor eller foder som de också kallas. De var fina men de fungerade inte som planteringskärl då de saknade dräneringshål.
Jag tog fram borrmaskinen, en bred betongborr, lite målartejp, linjal och en blyertspenna.

Borret är en betongborr med en diameter på 10 mm.

Jag började att mäta ut mitten på botten på krukan med att dra linjer med hjälp av linjalen. Satte sedan på lite tejp i ett kryss i botten och markerade där hålet skulle vara. Bredde ut en tidning på golvet och satte krukan med botten upp på den.


Tejpen gör så att det blir lättare att borra, då den inte slinter lika lätt på en glatt yta. Sedan var det bara att sätta igång att borra. Efter en stund har man ett fint dräneringshål i botten av krukan.



Därefter är det bara att ta bort tejpen och tvätta krukan från borrdammet, och sedan är den klar att använda.
Det kan hända att glasyren spricker något på insidan, men det gör ingenting för det syns inte när krukan fylls med jord. Är man rädd att det spruckna ska suga åt vatten och spräcka krukan kan man måla eller lacka runt hålet. Men det gör inte jag.

Jag har borrat hål i flera ytterkrukor och hittills har ingen kruka gått sönder av borrandet. Till min lilla kaktusplantering fann jag ett Höganäskärl på ett loppis för tjugo kronor. Det materialet var mycket hårt att borra i, men det gick att få ett dräneringshål i botten till slut.



Höganäskärlet med färdigt hål. Ytan har spruckit lite, men det kommer ändå inte att synas och en krukskärva kommer att täcka hålet.

Jag har även borrat hål i ytterkrukor av plast. Plast gör att växterna håller sig fuktiga en längre tid än keramik som gör att jorden snabbare torkar ut.


Två ytterkrukor i plast med nytt dräneringshål.

När jag saknade stora och höga planteringskärl för våra tomatplantor, borrade jag tre hål i botten av smala hinkar av plast.

Jag använde zinkhinkar till kryddörter när jag hade dem på balkongen. När jag flyttade ut dem i trädgården behövde de dräneringshål så att regnskurar inte skulle dränka växterna. Med en stor fyrkantig spik, cirka 6-7 mm bred, slog jag fyra hål i botten. Jag lade hinken upp och ner över en träbit och bankade genom hinkbotten. De vassa kanterna kommer då på insidan. Om man har hinken utan fat på ett trädäck etc, så är det ingen risk att golvbeläggningen repas.

.

söndag 11 mars 2012

Glöm inte förgätmigej



Vår förgätmigej, Myosotis scorpioides, blommar överallt på tomten. De fanns vid stugan när ni köpte den 1999.

Våren 2000 köpte jag fyra påsar med frön av sorten Myosotis alpenstris. Vi fick även två påsar med förgätmigej-frön från vår bank. Dessa frön spred jag ut överallt i trädgården. Om dessa plantor har överlevt, så har de blandat sig bra med de gamla som redan fanns i trädgården.

Samma vår cyklade jag till en plantskola på väg från mitt dåvarande arbete i Trollhättan. Bland fröpåsarna såg jag att de sålde en rosa variant av förgätmigej som hette Myosotis sylvatica ’Rosylva’. Jag grabbade tag två påsar och gick till kassan för att betala. I kassan sa de: 60 kronor. Detta var för tolv år sedan så 30 kronor per påse tyckte jag redan då var dyrt. Men jag hade inte vett att lägga undan den ena påsen, så jag betalade och for hem.

Detta var på den tiden jag trodde att trädgård var enkelt, och att alla frön som man stoppade ner i jorden skulle komma upp och blomma lika rikligt som på fröpåsarnas bilder. Jag såg aldrig några rosa förgätmigejer den sommaren, och inte den andra sommaren heller.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Frösår man förgätmigej blommar de först på andra året. De är tvååriga som till exempel fingerborgsblomma. Men växterna frösår sig rikligt så man kan räkna dem som perenner.

Först år 2009 såg jag en rosa förgätmigej vid tomtgränsen. Jag grävde försiktigt upp växten och planterade den i vår nya inhägnade trädgård. Jag satte en liten pinne intill den ifall jag skulle glömma var jag hade den.
Våren 2010 hade vi fått ett litet bestånd med rosa förgätmigejer. Vissa är helrosa och andra har både blå och rosa blommor på samma planta. Så de måste ha korsat sig med varandra.

Den rosa sorten som jag köpte är märkt ”Fleuroselect Gold Medal”. Den som har sått vanlig blå förgätmigej vet att fröna är små och en påse innehåller massor av frön. Om man köper den rosa sorten innehåller varje påse 35 frön. Så det är en exklusiv sort. Fast det visste inte jag när jag köpte dem.
Läs mer om sorten ’Rosylva’ som fick Fleuroselects guldmedalj 1997 på Fleuroselect hemsida. Vill du köpa frön har du en länk till Impecta här: Myosotis sylvatica 'Rosylva'.


Den rosa förgätmigejen har dykt upp igen!

--------------------------------------------------------------------------------------------

Förgätmigej frösår sig lätt och kommer upp lite var som helst i trädgården om de trivs.
Plantorna kan bli lite omfångsrika och kväva andra växter som växer intill i en rabatt. Man kan enkelt dra upp växterna om de blir för stora eller efter blomningen.
Lägger man dem på komposten när de har gått i frö, är det risk att fröna överlever och ger nya plantor dit man sedan sprider komposten.

De är också lätta att flytta dit man vill ha dem. Man kan även flytta dem när de blommar, men vattna då rejält tills de har rotat sig. Varför inte ha dem tillsammans med tulpaner? Det blir fina ihop.

På den soliga och torra delen av tomten blir förgätmigejen små och taniga. Men på platser med halvskugga och bättre jord blir de stora. De lyser fint upp i trädgården med sin ljusblåa färg.

Det är svårt att glömma förgätmigej. Förgäta betyder glömma på gammalsvenska :-)
Läs mer om förgätmigej på den Virtuella floran


Ljusblå blommor som lyser upp i trädgården.


Förgätmigej som växer vid ligusterhäcken. Där når inte gräsklipparen dem. Vi låter dem vara kvar för de kan blomma till midsommar.



Om man får för många plantor kan man bara slita upp dem och slänga dem på komposten. Tänk på att frön överlever i en kompost. Sprider du ut kompostjorden så får man nya förgätmigejer på andra platser där man kanske inte vill ha dem.
Vill man däremot få nya plantor till nästkommande år, kan man bara lämna kvar blomstänglar i trädgården så att de kan gå i frö och självså sig.

.

torsdag 8 mars 2012

Viol eller pensé, eller både och?



Sommaren 2010 började en liten planta växa i en av våra balkonglådor i stugan. Jag visste inte vad det var för något, men jag lät den vara kvar.

En helg när vi kom till stugan hade den börjat blomma. Det var en liten gul pensé, eller var det en gul viol? Penséer och violer tillhör samma släkt: Viola. Penséer är en hybridform av släktet och heter Viola x wittrockiana på latin, x:et står för hybrid.
Ordet viola betyder helt enkelt violett, eller gredelin som man sa tidigare. Wikipedia menar att namnet kommer från franskans ord penser, att tänka. Blommans täckning ser ut som ett ansikte. När den drar ihop sig när den vissnar ser den ut som en människa som sitter i djupa tankar.

Penséer är tacksamma växter och de är bland de första som kan planteras ut på våren redan i april. De klarar av en köldknäpp ner till fem minusgrader.
När jag besökt England under vintern, har jag sett att de planterar ut penséer som de kallar för vinterpenséer (winter pansy eller winter pansies i plural).

Vi i villa skriver att penséer inte tycker om värme och till sommaren går de i vila. Klipp ner dem så bara lite grönt finns kvar. Flytta dem i sitt planteringskärl eller sätt dem i friland i ett svalt ställe. Vattna under heta sommardagar. Lagom till hösten tar man fram dem och ger dem näringslösning. De börjar sedan blomma och håller på tills frosten tar dem när vintern kommer.

Penséer vill stå ljust och klarar av halvskugga, men de vill inte torka ut. För att hålla blomningen i gång knipsar man bort utblommade blommor.
De går att föröka med frö och min lilla gula blomma är troligtvis en avkomma till en som jag hade för många år sedan. Fröet har legat kvar i jorden och grodde när det fick ett gynnsamt tillfälle.

Läs mer på Odla.nu om hur man tar hand om sina penséer i artikeln: Penséer, vårens violer.
Läs mer om penséer i Vi i villa och hur man tar hand om dem: Vårens första blomsterfest.

.

måndag 5 mars 2012

Rosenflockel från Helsingfors


Vår rosenflockel har blommat nu fem år i rad. Den kommer ursprungligen från Helsingfors.
I september 2005 for vi på en långweekendresa dit, och strosade runt staden och tittade på sevärdheter och annat av intresse.
På en av våra vandringar gick vi genom Hesperiaparken (Hesperian puisto) från Finlandiahuset (Finlandia-talo) till Finlands nationalopera (Suomen Kansallisooppera). I parken fanns ett stort och högt bestånd av rosenflockel som växte vid Tölövikens strand. Jag såg att en av dessa höga stänglar hade brutits av och låg på marken. Den avbrutna blomklasen hade gått i frö medan de kvarstående blommade fortfarande. Jag tog upp den torra blomstängeln och lade den i ryggsäcken.

När jag kom hem sparade jag blomklasen i en hopvikt tidningssida och förvarade den i en plastpåse i kylskåpet. På våren 2006 drog jag loss de ulliga fröna och sådde dem i en odlingskruka med jord.
Och se, de grodde och det blev till små plantor. Dessa planterade jag ut när de blivit tillräckligt stora.
Jag minns inte om de hann blomma samma år eller om de gjorde det på det andra året. Nu har de blommat varje år.

Rosenflockel, Eupatorium purpureum, vill gärna ha fuktighållande humusrik jord och full sol. Den kan bli två meter hög om den trivs, så den kräver utrymme i trädgården. När den växter och frodas blir den mer och mer yvigare. När den blir för stor får man dela den.

Vi har inte det problemet ännu, för vår rosenflockel står mot en södervägg vid vår friggebod. På somrarna får vi vattna extra då läget är lite torrt. Blomstänglarna blir hos oss mellan 130-150 cm höga.


Rosenflockel är en härdig växt som trivs långt upp i landet. Den förökas lättast genom delning. Det gör man helst på våren, men enligt sajten Odla.nu kan man även dela den under blomningen.
Den är lätt att föröka med frön också. Man tar de ulliga fröna när plantan har blommat klart och sår dem som jag gjorde.
Som en extra bonus tycker humlor, bin och fjärilar om rosenflockel.

Läs mer om rosenflockel på Odla.nu: Fjärilsväxter – Rosenflockel


En humla har fått korn på något gott i rosenflockeln. Observera att humlan har frömjöl på hela kroppen. Tack vare det kan växterna föröka sig och ge frön eller frukter.


I en extrem närbild ser blommorna ut som något ur havet: havsanemoner, koralldjur eller liknande.






.

fredag 2 mars 2012

Tusenskönan är både först och sist



Bland årets sista blommande blommor vid vår sommarstuga har vi tusensköna, Bellis perennis på latin.
Bellis kommer från bella som betyder vacker, och perennis att den är flerårig. Namnet kan också komma från en dryad, en trädnymf i grekisk mytologi, vid namn Belidis.

Här uppe i Norden dyrkades blomman som vårens gudinna Frejas växt. Om man åt de tre första tusenskönorna på våren trodde man att man skulle slippa tandvärk resten av året.
Tusenskönan hade det svårt i Tyskland under 1700-talet, den bannlystes och systematiskt utrotades, då den anklagades att vara fosterfördrivande. Kyrkan ville inte att kvinnorna skulle ha makt över sin egen fertilitet. Men växten har inte denna effekt enligt mina böcker.

När vi stänger sommarstugan för vintern plockar jag en liten bukett att ha inomhus, för att dra ut på växtsäsongen lite till.
Jag skrev om vår vita matta av tusensköna i artikeln: Låt tusen blommor blomma – tusensköna.

Blomman vänder sig mot vårsolen den 10 april 2011.

Tusensköna har använts som medel mot sår och bröstont i folkmedicinen. Den har även använts som antiinflammatorisk samt urin- och svettdrivande. Det är blomknopparna som man använder framförallt som infusion, det vill säga att hett vatten hälls över växten som får stå och dra. Verksamma ämnen i blomman ger sammandragande och hostbefrämjande verkan. Den ska fungera vid mag- och tarmkatarrer, diarré och infektioner i de övre luftvägarna.

Vid sårbehandling och hudåkommor kan man använda blomfusionen i kompresser eller i bad. Färska blad kan också användas till dekokt för samma behandling.
Man kan även ha tusensköna i teer och de färska bladen kan ätas som sallad eller ätas tillsammans med soppa.
Växten ska även ha använts i trolldrycker, men jag finner ingen fakta till vad den då skulle haft för verkan.

Men vi varken äter eller dricker upp våra tusenskönor. Vi njuter av dem där de växer, från det att snön smälter bort tills snön åter kommer och täcker dem på senhösten.

Läs mer om tusenskönan i alternativmedicin: Tusensköna.


2009 års sista tusenskönor plockade jag den 1 november, innan vi stängde stugan för vintern.


Denna och de i den översta bilden är de sista som jag plockade den 24 oktober, från växtåret 2010.


2011 års sista tusensköna fotograferade jag den 30 oktober. De fortsatte nog blomma långt in i december då vintern var sval hos oss här nere i söder.

.